Jag börjar sakta men säkert
Vi tog en promenad som uppvärmning så att vi kunde köra direkt när vi skulle dit.
Swift promenerar i koppel.
Jag och lillan, som sitter i sjalen och briljerar med sina solglasögon.
Killen som kör lillen i vagnen så att han inte ska bli för trött, samtidigt som han har aik-matchen igång i mobilen.
Sonen som sitter och provar på roddmaskinen.
Killen sitter på en träningsmaskin och visar för sonen hur man gör axelpress.
Hon somnade lagom till att vi kom fram. Så jag gymade i början med henne i sjalen. Gick galant! Men sen så vaknade hon och fick hänga på istället. Eller ja, jag och killen turades om att köra en övning var.
Jag med lillan i sjalen, som sover.
Jag visar sonen hur man tränar triceps, medan lillan fortfarande sover i sjalen.
Det gick bättre än förväntat. Jag har blivit klenare och något ovig men ändå inte. Visst var det tungt att köra på lite längre vikter än förr. Men jag är liksom inte ens i jämförelse med vad jag var förr. Så jag kände mig ändå stark. Samtidigt som
jag och killen hade en dialog om hur vi kan göra för att komma igång på riktigt. Tror att vi har en plan. Berättar mer om det sen.
Samtidigt som jag skriver detta inlägg lagar jag mat. Så jag multitaskar. Vi blev hungriga av träningen. Så står och lagar kycklingfilé med fullkornsbulgur, och grönsaker till sidbehör. Det är faktiskt en repris från gårdagen, då det blev så gott.
Gårdagens måltid. Kyckling fullkornsbulgur med broccoli på en tallrik.
Jag ska försöka jobba med kosten också. För att det är det som är det svåraste för mig. Killen gillar ju inte grönsaker eller sallader så jag måste alltid laga maten separat, och det blir komplicerat och till slut orkar jag inte, och ger efter. Men
nu får han äta det jag lagar eller laga egen mat för att min IBS är inte heller så nöjd med mig.
Sakta men säkert så ska jag ta tillbaka 💪🏼