Alejandra - fastnar med blicken 👀
Jag märker att jag ofta fastnar med blicken. Jag märker inte det själv förrän jag blir "störd" eller "kommer tillbaka". Det händer att jag fastnar med blicken fast jag egentligen inte tittar på det som mina ögon är fokuserade på, utan jag fastnar i mina egna tankar och min egna värld. Det är som att mina öron stänger sig och jag bara tittar tom ut  i luften. Jag kan inte heller vara specifik på vad jag tänker just under de sekunder eller minuter. Men jag bara fastnar. Det händer på jobbet, hemma, på gymet, överallt. Ibland har jag märkt att, när jag får tillbaka fokus, att just åt det hållet jag tittade mot fanns det en person och personen tror att jag tittar på henne eller honom. Men så är absolut inte fallet. Jag ser bortom det. Det är inget som stör mig eller så, men jag har koncentrations svårigheter. Jag kan inte koncentrera mig för länge på något. Jag är även dyslektiker så att läsa är bara jobbigt. Jag tycker att det är skönare att skriva fast det inte alltid blir rätt. Det är även ett sätt att hålla igång och inte tappa det jag har lärt mig. Jag skriver enligt mönster, vilket kan göra att det inte alltid blir rätt, men det brukar bli mer rätt då, än om jag skriver fritt. Jag har även lätt att minnas mönster, namn och sådan är inte min grej om jag inte ser en bild av det. Men tillbaka till ämnet: att fastna med blicken.
Jo, ibland gör jag det under korta sekunder och då märks det inte, utan det blir mer som att jag inte var uppmärksam. Jag tittar ofta mycket omkring mig fast jag egentligen inte tittar fast min hjärna registrerar det jag ser undermedvetet. Sen kan jag tänka tillbaka och minnas vissa saker fast jag egentligen inte tänkte på vad jag tittade på. Hahaha.. låter kanske flummigt men sån är jag 😅

Så ser ni mig stirrar betyder det inte stt jag stirrar på det mina ögon är fokuserade på, utan bortom det 😂 låter lite som apan i lejonkungen. "Se bortom det du ser" 😝

Så nu stirrar jag mig vidare 👀
😘