Jag mÀrker att jag ofta fastnar med blicken. Jag mÀrker inte det sjÀlv förrÀn jag blir "störd" eller "kommer tillbaka". Det hÀnder att jag fastnar med blicken fast jag egentligen inte tittar pÄ det som mina ögon Àr fokuserade pÄ, utan jag fastnar i mina
egna tankar och min egna vÀrld. Det Àr som att mina öron stÀnger sig och jag bara tittar tom ut i luften. Jag kan inte heller vara specifik pÄ vad jag tÀnker just under de sekunder eller minuter. Men jag bara fastnar. Det hÀnder pÄ jobbet, hemma,
pÄ gymet, överallt. Ibland har jag mÀrkt att, nÀr jag fÄr tillbaka fokus, att just Ät det hÄllet jag tittade mot fanns det en person och personen tror att jag tittar pÄ henne eller honom. Men sÄ Àr absolut inte fallet. Jag ser bortom det.
Det Àr inget som stör mig eller sÄ, men jag har koncentrations svÄrigheter. Jag kan inte koncentrera mig för lÀnge pÄ nÄgot. Jag Àr Àven dyslektiker sÄ att lÀsa Àr bara jobbigt. Jag tycker att det Àr skönare att skriva fast det inte alltid blir rÀtt.
Det Àr Àven ett sÀtt att hÄlla igÄng och inte tappa det jag har lÀrt mig. Jag skriver enligt mönster, vilket kan göra att det inte alltid blir rÀtt, men det brukar bli mer rÀtt dÄ, Àn om jag skriver fritt. Jag har Àven lÀtt att minnas mönster, namn och
sÄdan Àr inte min grej om jag inte ser en bild av det. Men tillbaka till Àmnet: att fastna med blicken.
Jo, ibland gör jag det under korta sekunder och dÄ mÀrks det inte, utan det blir mer som att jag inte var uppmÀrksam. Jag tittar ofta mycket omkring mig fast jag egentligen inte tittar fast min hjÀrna registrerar det jag ser undermedvetet. Sen kan jag
tĂ€nka tillbaka och minnas vissa saker fast jag egentligen inte tĂ€nkte pĂ„ vad jag tittade pĂ„. Hahaha.. lĂ„ter kanske flummigt men sĂ„n Ă€r jag đ
SĂ„ ser ni mig stirrar betyder det inte stt jag stirrar pĂ„ det mina ögon Ă€r fokuserade pĂ„, utan bortom det đ lĂ„ter lite som apan i lejonkungen. "Se bortom det du ser" đ
SĂ„ nu stirrar jag mig vidare đ
đ