Alejandra - hon..
Hon gick i sina klackar.
Hon kom gåendes mot oss.
Jag hör mummel men tänker inte på det.
Jag ser något som inte stämmer.
Men hon är fabulös och svänger med sitt hår.
Jag förstår mumlet nu..
De skrattar och jag hänger inte med..
Hon närmar sig oss..
Jag förstår nu..
Jag går fram till henne och viskar, på ett så snällt sätt som möjligt: ursäkta men du har glömt knäppa dina byxor..
Hon hade highwaist byxor och en tröja instoppad men man kunde ändå se vart tröjan mötte magen och vart trosorna avslutade.
Hon tackar så hemskt mycket att jag sa något, hon fortsätter med att hon har haft en stressig morgon och har gått hela vägen från Vasastan till stationen (ca 20 min) och alla stirrade men ingen sa något,
Hon tackar åter igen och jag säger att det är lätt hänt, skulle kunnat ha varit jag svarar jag med ett leende.
Sen går vi båda vidare.
Hon forsätter vara fabulös och svänger med håret efter att ha knäppt byxorna men mumlet har slutat.