Alejandra - åldersnoja
Jag är 154 cm lång(!), är päronformad (bredare höfter än axlar), väger mellan 55-56 kg, har svart hår i en asymmetrisk Bob, har stl. 32 i mina converce, stl 34-36 på byxor och xs-s på tröjor (för att annars blir de kilometer långa i ärmarna)
och generellt ser jag mycket yngre ut än vad jag är.
Så jag är ganska så liten men när jag börjar prata, så blir jag kallad allt från advokat till president. Många förvånas av mitt intellekt. När jag vill prata med stora ord så har jag ett ordförråd som inte många har. Många som inte känner mig men pratar
med mig blir förväntade. Det har de gett mig som respons på vårt samtal. Jag är också en person som kan prata om allt från varför en myra kan bära sin vikt x100 till varför metall rostar.. aa allt möjligt. Jag kanske inte är 100% insatt i allt men
jag är en som älskar "onödig" information och sitter med mycket sådant.
Men för att komma till saken.
Vi pratade om att vi börjar bli gamla. Att vi egentligen är gamla. Att om vi jämför oss med kidsen så är vi gamla. När vi var yngre och kollade på personer i runt 30 års åldern så var de gamlingar i våra ögon, och vi är där nu. 😂 Killen ser äldre ut
än vad jag gör, men ändå. Jag är också där utan att det kanske syns.
Fast jag börjar få någorlunda "rynkig" panna. Alla som jag nämner det för skrattar och säger pfff kom tillbaka när du har en rynka på riktigt. Men jag ser ju själv på mig, och har att jämföra med, och då menar jag om när jag var yngre. Jag börjar
också få "kråkfötter" vid ögonen när jag anstränger de för att de ska synas 🤪 men det är mini steg mot åldringen.
Vi känner oss inte gamla..
Som killen sa till min papa - "jämfört med dinosaurierna så är du bara barnet" 😂 med det sagt är vi då bebisar jämfört med dinosaurier.
Framme strax.. ska kliva av tåget inom någon sekund ✌🏼